Barn av vår tid

Vi är alla barn av vår tid sägs det. 30 och 40-talisten som minns hur det var i en efterkrigstid då det inte alltid var en självklarhet att äta sig mätt. Då ingen mat lämnades på tallriken. En tid innan television. I efterhand kompenserad genom möjlighet till både 5 veckors semester och aktieinnehav i Folkhemmet Sverige.

 

I skarp kontrast till dagens barn och ungdomar födda runt millenieskiftet, med fingrar och blick som gjutna mot pekskärmarnas alstrande värme, skickligt multitaskande med sinnen kapabla att hantera information på ett sätt som ingen annan kull före dem. Vana med bilpooler, konsumentmakt och ekologiska bananer. Globala varelser.

 

Jag själv någonstans däremellan, tidig 80-talist. En hybrid mellan det digitala och analoga. Uppvuxen i en tidsanda med mellandagsrea, årliga flygresor och bäst före på mjölken. Som mäter tiden i kvartalsekonomi.  Märkeskläder och snabbmat. Jämföra sig med andra. Sukta efter nästa grej.

 

Jag har shoppat mig mätt men fortsätter ändå, instagrammar och får bekräftelse. Dopaminkickar är starka saker. I ögonvrån har jag dock skymtat en annan väg, vandrad av tusentals generationer innan mig. Som en stig som vuxit igen med åren men sakta börjat nyttjas igen:

 

Respekt för naturens resurser. Grönsaker i säsong. Mindre varor i hemmets vrå. Familjetid. Meditation. Jag ser och hör fler människor runt mig som också sett vägen, som försiktigt börjat utforska dess underlag och riktning. Vi är alla lite fundersamma och står som en grupp och stampar vid stigens mynning. Sneglar på varandra. Vi har ju lärt oss att vi ska vilja ha mer, fylla på, bunkra. Att den nya kollektionen snart står för dörren och att endast filé är gott nog. Att vi är vad vi köper.

 

Nu är vi alla i denna tid, och hållbarhetsfrågan är vår att ta till våra själar och hjärtan på riktigt. Både hon och han och hen. I det lilla och i det stora. För oss själva och för varandra. Vare sig vi är tio, fyrtio eller hundra år gamla. Vare sig vi tjänar hundratusen eller en miljon om året. Idag kastas en tredjedel av all mat som produceras på jorden rakt ner i soptunnan, haven fylls av plast och vi skapar en tornado av stress i våra kroppar.

 

Jag är ingen hållbarhetsexpert eller perfekt på något vis, och jag har mina triggers och utmaningar. Jag kommer att göra dåliga val. Men jag gör också en sjuhelsikes massa bra val. För mig, min familj, vårt samhälle och vår planet. Och det ska jag fortsätta göra mer av! Precis som jag vet att du som läser detta också kommer göra. Låt oss utforska och skapa det hållbara samhället tillsammans.

 

Nog med stora ord för nu. Dags att ta mig till biblioteket och lämna tillbaka böcker vi lånat. En liten cirkulär handling. Därefter löpning och prat om livet med en god vän. Hållbarhet för kropp och själ.

 

Peace and love

Joey

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Follow by Email
Instagram